onsdag, februari 02, 2022

Utbränd och trasig. Men jag lever!

 Hej. Ska vi skriva lite här?

Är det nån som läser här fortfarande? 

Hallååå..?

torsdag, november 19, 2015

Den neutrala.

Det jag nog saknar mest i mitt liv just nu är någon bra människa att prata med. Jag har alla dessa människor runt mig som jag hänger med i olika sammanhang, men ingen av dom känner jag mig bekväm att dela med mig till av mina innersta tankar. Och det känns trist. Och det känns som om jag verkligen skulle behöva det just nu. Ha någon att spy ut allt på, sortera och slänga och fokusera med. Nån som är jäkligt neutral. Som inte har ett sammanhang i mitt liv och kontakt med mitt övriga umgänge.

Det vore finfint det.

fredag, november 06, 2015

Fokus

Det är så viktigt att jag fortsätter fokusera på det jag vill göra. På det som känns viktigt. Det har tagit så många år att komma till den här punkten där jag på nåt sätt ser mitt mål klarare än nånsin. Saker och ting har ju förändrats radikalt under åren som gått och målet förändrats, men som jag skrev tidigare, kärnan finns ju kvar. Och nu är jag så pass fokuserad att jag inte vill att någon eller något kommer i vägen för det. Det skulle kännas ledsamt och som att jag struntar i allt som får mig att må bra. Under åren har jag ju fokuserat så mycket på andra oxå, andra människors problem har blivit mina och då har jag lagt undan allt och helt och hållet, nästan, satsat på att hjälpa till. Men det har ju bara gjort mig vilsen i min egen strävan att må bra, att hitta min plats.

Så det får vara slut på det nu. Men det är svårt, jäkligt svårt. Och jag vill ju fortfarande hjälpa andra så länge jag kan få nånting tillbaka, om så bara en bra känsla i magen.

Det känns som om jag skriver det här till någon. Som om jag har några läsare kvar på den här lilla livsbloggen. De är nog borta för länge sen. Men det känns skönare så. Att bara skriva för mig själv har jag ju aldrig riktigt fastnat förr.

Som jag beundrar den här tjejen. Hon gör det jag borde gjort för länge sen. Men än är det inte försent såklart. Hon startade sen resa för 5 år sen och verkar ha hittat den där harmonin som mitt huvud behöver. Kolla in Jonna Jinton.

tisdag, november 03, 2015

Jag är fortfarande jag.

Trots att jag inte har skrivit här på väldigt länge så är jag ändå glad att jag har den här lilla bloggen. För det första är det väldigt roligt, och lite ledsamt ibland att se vad som har hänt och vad jag grubblat på tidigare. Och det är väldigt kul att jag ändå har en kärna i mig som hänger med år efter år och som aldrig försvinner, bara utvecklas. Och det är ju mitt drömmande och min förmåga att sätta liv i några av dom där drömmarna. Många har funnits med länge men inte blivit förverkligade än, men jag anser ju fortfarande att livet är ganska långt. Min rädsla att få nån dödlig sjukdom hänger ju i som den alltid har gjort. Men jag får väl konstatera att jag fortfarande är med och det får jag ju vara glad över! Heja mig och min kropp. Lite deppigt är det ju att mina sjuka hals har gjort att jag har förfallit lite de två senaste månaderna. Men jag vet vad jag kan och snart blir jag förhoppningvis bättre.

Iallafall. För det andra. Så är jag glad att bloggen finns kvar för det ger mig ju chansen att skriva, när jag än känner för det. Och den senaste tiden här lusten kommit tillbaka. Jag har så mycket i huvudet. Det är väldigt snurrigt. Jag måste få ner mina tankar. Sortera lite. Det är väldigt rörigt på min lilla hårddisk, även kallad hjärna...

Så var är jag idag? Jag bor i Hägersten. Jag har ett bra jobb, tjänar bra med pengar. Mina gamla skulder finns där, men de krymper för varje månad som går. Snart är jag fri. Några år till bara.
Målandet rullar på men tid och ork har jag inte alltid så gott om. Men det ska jag ju jobba på. Jag vet var jag vill hamna. Mindre arbete, mer fritid. Ner med kostnader, lev billigt. Dit är jag på väg.

Ikväll började jag en lite utrensning av prylar. Trots att jag inte har mycket alls om man jämför med andra så har jag ändå för mycket. Vad ska jag med 20 ölglas till? Jag som sällan bjuder hem nån och inte dricker så värst mycket längre. Böcker har jag inte många, men de jag har kan jag gott rensa bort hälften av. Minst. Var jag ska göra av överflödet vet jag inte än. Ge bort antar jag.

Mer fokus på målandet. Jag älskar när jag är i den där...zonen? När det flyter på och jag gör fina saker. För att vara där måste jag få kontinuitet. Det är tyvärr lite svårt just nu.
Jobb, flickvän, träning. Allt tar tid. Dygnet är för kort. Och jag blir trött. Det där måste lösa sig. Det är en prioritet.

Jag märker på mig själv att jag inte har lika lätt att kompromissa nuförtiden. Jag vet vad jag vill och jag gillar inte när annat kommer i vägen. Det är ju bra! Att jag vet vad som får mig att må bra! Det har tagit många år att komma hit. Så...jag måste rensa bort dåliga saker. Börja ta bättre beslut. Fokusera på bra människor. Väldigt luddigt, men vi kommer in mer på det senare.

Jag gillar min nya skrivplats i köket. Hoppas jag inte släpper den nu.


onsdag, mars 04, 2015

PostSecret



söndag, februari 15, 2015

Söndag

Ibland när jag vaknar så kan jag känna mig så himla stressad när jag loggar in på Fejjan och ser hur effektiva människor är. Medan jag sovit bort hela förmiddagen så har dom ätit både frukost och lunch, tränat, storhandlat, städat hela huset och massa annat ditt och datt. Jag glömmer så lätt att mitt liv är rätt så annorlunda. Sen jag började köra spårvagn för två år sen så har jag jobbat kväll och slutar mellan 23-02 beroende på vilket pass jag har. Och när jag kommer hem börjar ju min fritid, förutom dom timmar jag har innan arbetspasset, vilket har gjort att jag oftast somnar mellan 4 och 6. Då måste jag ju sova till minst 11, 12 för att få mina timmar jag behöver. Allt är med andra ord förskjutet ganska rejält. Det är ju inte sällan som jag ser mina gamla brevbärarkollegor logga in på Fejjan under sin frukost medan jag är på väg i säng vid 5-tiden på morgonen. Så är livet för en kvälls/nattjobbare. Så jag borde inte känna mig stressad över hur andra lever sina liv. Nä, nu slutar jag med det.

Och jag trivs ju faktiskt rätt bra med hur jag har det. Jag sover mycket bättre och längre än på den tiden jag jobbade på Posten. Då snittade jag 4-5 timmar i veckorna och sov 11-12 timmar och var helt slut på helgerna. Nu snittar jag åtminstone 7 timmar. Och eftersom jag ökat mängden och intensiteten på träningen den senaste månaden så sover jag ännu bättre och svårigheterna att somna har försvunnit till viss del. Vrider och vänder inte på mig lika mycket.

Det är ju tyvärr svårt med det sociala. När jag är ledig så är de flesta på jobbet, eller ligger och sover. Och de lediga dagar jag har blir en kamp mellan måleriet och att hinna träffa och träna med människor jag inte hinner med i vanliga fall. Det kan vara ett stressmoment i sig, men jag försöker hitta en balans där. Oftast vinner måleriet, men det är ju sån jag är. Jag har inte samma behov som andra att vara social och träffa människor. Jag är väldigt trygg i min ensamhet och är sällan rastlös eller har tråkigt. Det är ju så mycket jag vill hinna med innan jag lägger näsan i vädret för gott, och jag älskar att sitta och planera och drömma om mina framtida äventyr. Under 2016 kommer min ekonomi att förbättras på allvar efter alla år i kreditträsket. Det är för jävligt, på ren svenska, att jag ställde till det för mig så under mina ångestår, men det är så oerhört skönt att ljuset i mörkret närmar sig och att jag kan börja leva på ett helt annat sätt när pengarna kan gå till bra saker istället för amorteringar och räntor. Fy fan vad värdelöst det har varit. Men jäklar vad jag ska njuta av livet sen! Det gör jag nu också, tro inget annat. Men det är svårt att tex resa när jag inte kan spara så mycket. Men snart så! Först Australien, sen är det bara att börja bocka av platser och upplevelser.

Just nu så är jag helt och hållet inne på att "downsiza" mitt liv. Vad kan man kalla det på svenska? Skära ner? Leva mer minimalistiskt helt enkelt. Just nu bor jag i en liten studioetta och betalar 6500 kronor för det. SEXTUSENFEMHUNDRA KRONOR! Det är sjuka pengar. Det här måste gå att göra nåt åt. Förutom mina krediter så kastar jag så mycket av mina hårt intjänade pengar i sjön. Bränner upp dom. Det är inte ok. Det här ska jag jobba på, hårt. För om jag kan leva billigare, så beyder det att jag kan jobba mindre, med mitt brödjobb så att säga. Och därmed lägga mer tid på det jag vill göra. Måla, resa, träna, styra min egen tid. Jag vill nog inte sluta jobba helt. Man behöver en viss struktur. Ett jobb att gå till, tider att passa. Kollegor att prata med. Men jag går gärna ner i tid. 50 procent kanske? Det vore perfekt. Så mycket tid jag skulle få till mina egna projekt. Så mycket fortare jag skulle kunna förbättra mitt målande.

Jag gillar mitt nu väldigt mycket. Jag älskar min framtid! Mitt förflutna? Det har jag inte tid med.

söndag, februari 01, 2015

Behov.

Behovet att skriva kommer och går. Den här bloggen har haft många liv nu. Jag vet inte om det här är rätt ställe, ibland tänker jag att jag bara ska skriva i en av mina tusen anteckningsböcker som jag har liggande i olika lådor.

Men skit samma. Jag skulle ju inte tänka så mycket.

På nåt sätt borde jag ju börja med en liten recap över vad som hänt sen sist. Men oj vilken långt inlägg det skulle bli.

Jag älskar att saker rör på sig nu. Jag är ett par år äldre än när jag startade den här bloggen, men jag är fortfarande en dreamjunkie. Och vet du vad? Jag börjar ju rätt duktig på att förverkliga som där drömmarna när jag tänker efter. Men så många är kvar.

Och ibland blir jag så frustrerad över att tiden både går då fort, och så långsamt, på samma gång. Det som har varit en stor ångestklump och verkligen hindrat mig är ju mina skulder. Jag var verkligen en idiot med mina pengar förut. Och fortfarande får jag lida för det. Det tar sån tid att reda ut. År. ÅR! Sånt slöseri. Men det går ju åt rätt håll nu. 2016 blir jag av med flera krediter. Vilken lättnad det kommer vara. Jag har fortfarande en del kvar då, men livet kommer ju bli så mycket lättare. Friare. Det är ju det jag vill vara. Fri.

Mina drömmar. Skyskraporna i New York har byts ut mot ett hus i skogen. Lugn. Jag och mina penslar. Musik. Löpturer i riktig skog. Det längtar jag efter. Just nu. Vi får se vad det blir när jag väl har möjlighet till såna förändringar. För tillfället blir jag kvar här. I Stockholm. Körandes min spårvagn.

Vi går fortsätta det här senare. Klockan är 5. Sovdags.

Skönt att vara tillbaka.

tisdag, juni 25, 2013

Skit-tisdag.

Träningsvärken från helvetet, ett ömt, svullet knä, en sjuk festivalkompis, och ett kvällspass i spårvagnen där ca 50000 människor ska hem ungefär samtidigt.

Den här dagen för gärna ta slut nu.

tisdag, maj 28, 2013

ASMR as it´s best


fredag, maj 24, 2013

keep fighting, keep fighting

Jag har ett stort problem med min effektivitet.

 Jag vill så mycket, kan så mycket men gör så lite, slösar så mycket.

 Jag vet...man ska inte vara så jäkla duktig hela tiden. Ro, vila, allt det där. Men problemet är att jag spenderar alldeles för mycket av min vakna tid till ingenting. Mina dagar är som ett Seinfeld-avsnitt, fast utan det roliga. Det är jättesynd, för inom mig bubblar det ju av saker som kan bli så bra om jag bara får TUMMEN UR! Så hur ska jag göra? Hur ska jag komma ur prokrastinerandet?

Det måste finnas något sätt. En fet spark där bak. Det är precis vad jag skulle behöva. Nu.

Jag saknar en sak. Eller sak.. En bra vän som är som jag. Som har saker på gång. Som kan pusha och vill bli pushad utan att ha livet fullt av andra saker. För många är ju där nu. Familj, hus, barn, ditt och datt. Ingen tid, fullspäckad kalender.

Nä, här finns saker att förändra. Jag gillar förändringar. Det är bra skit!

Bara att köra, BARA ATT KÖRA!

söndag, februari 10, 2013

alive and kicking


torsdag, september 22, 2011

fredag, augusti 19, 2011

Mogwai - Helicon 1


lördag, juli 30, 2011

Mogwai - Rano Pano


fredag, juli 29, 2011

fredag, juli 22, 2011

fredag, juli 15, 2011

Apricot

Yelle - Que veux-tu


tisdag, juli 12, 2011

Mirrored


onsdag, april 20, 2011

ett envist litet moln

allting är väldigt bra just nu med alla roligheter att se fram emot. men lite grumlat blir det av det mörka lilla moln som ligger mitt på min himmel just nu. min hals är lite jobbig nämligen och jag är lite nervös att den ska förstöra allt roligt för mig. att den ska hindra mig från att fortsätta min fina träning som har blivit så viktig för mig, och att det då i längden på något sätt ska hindra mig att springa i första hand postmilen, och i andra hand, stockholm marathon. det skulle kännas så surt, att efter all träning och efter att ha sett fram emot det så länge, behöva avstå från de där 4,2 milen som jag så gärna vill avverka. Jag har sett fram emot det så mycket. Tänk om ett envist litet halsvirus hindrar mig nu...när det är så nära....¨

Men jag ska kämpa emot. Med vila och te ska den lilla bacillen/viruset besegras...så är det bara.

tisdag, april 19, 2011

here we go again

tittar man i bloggens arkiv så ser man att april-09 var den månad när den här bloggen började gå utför. sakta men säkert så började den vissna. de enstaka inläggen som dök upp var oinspirerade och vittnade om en kille som hade annat att tänka på och inte ett dugg lust att skriva om det.

två år har gått sen dess och så mycket har hänt så det går inte att beskriva i ett enskilt inlägg utan skulle behöva delas upp i ett flertal långa, extremt långa eller många dessutom för att få med alla viktiga eller oviktiga detaljer.

i vilket fall så kommer det inte hända. de två åren som gått sen bloggen började förtvina är nästan bäst talas tyst om eller avhandlas på andra ställen om så är nödvändigt.

för exakt två år sen skrev jag ett inlägg som doftade hopp. jag läser en text som är skriven av en kille med fjärilar i magen och många positiva tankar som snurrar i huvudet.
och nu, ikväll, den 19 april 2011, exakt två år senare sitter samma kille och känner samma fjärilar i magen och samma hopp som han kände för två år sen. jag tycker det är härligt att han finns kvar där...den hoppfulla killen, trots att de här två åren som förflutit har innehållit så mycket svärta och så mycket...skit. men det tyder väl på någon sorts styrka att han trots allt har kämpat på och kommit hit....igen.

det är ju dessutom ganska ironiskt, och nu blir jag jättekryptisk, men att jag skriver det här nu, tyder ju på att den här historien som pågått ganska exakt två år, har nått ett slut. det som har tagit så mycket energi kan ni vändas till något gott. det har hänt så mycket, så mycket har förändrats. antagligen med mig också. men det får isåfall andra berätta för mig...har svårt att se det själv.

nu är det vår. jag har en hel del att se fram emot. fjärilarna är tillbaka där de ska vara.

nä, jag är inte kär eller så. bara hoppfull!

onsdag, oktober 20, 2010

orkar inte...

jag börjar bli så trött på mitt grubblande. på min taskiga självkänsla. på allt egentligen.

ibland känner jag mig så trött på allt.
att det ska vara en sån jäkla kamp hela tiden.
och att jag aldrig, aldrig kan ha lite lite tur.

kommer något gott till mig så får jag dubbel med skit senare.

det här låter kanske bittert. och det är väl det också.

men jag orkar inte gå omkring med den här jävla fasaden hela tiden. jag är så trött på det.

det är så mycket jag är trött på som sagt.

jag skulle ge mycket för att få ha lite flyt. att bara allt funkar för mig. för MIG. att jag inte ska behöva kämpa för all jävla bekräftelse.

jag orkar bara inte göra det hela tiden.

kan jag få nånting gratis en enda gång? bara för att jag är jag och för att jag försöker?

snälla?

söndag, oktober 03, 2010

lite klokare i teorin men...

Jag saknar skrivandet och fann mig aldrig riktigt till ro på det nya stället. Så jag återuppväcker Dreamjunkien i mig. Gör ett försök...så får vi se...

Det är höst nu och förra veckan hade jag min årliga lilla svacka. Egentligen berodde det inte så mycket på att det har blivit höst...egentligen är det väl allt runt mig som påverkade mig på ett dåligt sätt. På något vis så lyckas jag dra mig på de mest extrema typer av människor som går att få tag på. Och det bildas intriger och nystiga(eget påhittat ord tror jag) spindelnät som man lätt fastnar i. Men jag vet ju också att bakom de där fasaderna, som nämnda människor gömmer sig bakom, så finns det otroligt fina och bra personer som jag inte bara kan förkasta, bara för att det är lite tufft just nu. Jag får ju så mycket ut av det i slutändan på något sjukt sätt. Så jag biter ihop ett tag till även om jag vissa dagar bara vill be alla att dra åt helvete. Sälja allt jag äger och har och sticka.

Vissa gör ju så.

Jag lever dessutom i en verklighet som jag själv har skapat och som jag inte är så stolt över. Jag hade kunnat leva så annorlunda om jag inte hade tagit så konstigt beslut tidigare i mitt liv. De här skulderna jag har dragit på mig helt i onödan, som det känns, drar ner mig och gör att jag inte kan leva som jag vill. De är som handbojor på mig. Och ibland, även idag, med den vetskap jag har om hur jag har ställt till det för mig, kan jag inte låta bli att fuska för att få smaka på det där livet jag kunde haft om jag inte fängslat mig själv så här.

Men. Gjort är gjort. Och varje kväll när jag ligger med huvudet på kudden, var dag som jag får nån minut över att bara försvinna för en stund, så funderar jag på lösningar på hur jag ska ta mig upp ur de här små fallgroparna som jag grävt till mig själv. För lösningar finns ju. Det som fortfarande fattas är lite produktivitet. En spark i arslet helt enkelt.

Och det är egentligen DET som får mig att känna mig som mest värdelös när jag får mina små svackor. Att veta vad jag KAN göra. Men inte ORKA ta tag i det.

Det är så himla tragiskt. Så synd. Sån slöseri på liv och talang. För jag är ju ganska bra och duktig egentligen. Får man skriva så i jante-sverige?

Ja...det får man...

Det viktigaste jag har är er. Ni vet vilka ni är.

fredag, januari 29, 2010

fortsättning följer

jo...det var ju det där med en ny blogg...

den är uppe och rullar. lite trögt men det är grejer på gång.

maila om du vill följa med dit.

rickard.ahl@gmail.com

lördag, november 28, 2009

flyttanmälan

Det håller på att skruvas och hamras på en ny blogg. Jag skriver antagligen bara det här till mig själv, lite som att sitta och hemma och prata med väggen, men hur som helst så dyker det snart upp en länk till den nya här precis när som helst. imorgon eller efter jul.

tisdag, oktober 13, 2009

Är ni med mig fortfarande?

Skrev ett mail till en vän...

...ett urklipp.

"Kämpar på här i min värld. Jobbet är bra, ger mig motion och social samvaro. I övrigt så är jag ganska ensammen, relativt frivilligt. Mycket kontakt med Y på olika sätt men annars håller jag mig hemma och tänker, pysslar. Går långa promenader. Kilona rasar, nästan iaf. Glider av mig lite långsamt kanske stämmer bättre. Det går åt rätt håll iaf. Snart under 100. För första gången på 10 år eller nåt. Det är skönt.

Försöker komma igång med det kreativa igen. Det där ordet..men kommer inte på nåt bättre. Är lite bloggsugen men vill hitta på något nytt. Pillar lite på hemsidan men det går långsamt. Har inte varit i ateljén på ett tag men ska leta mig dit igen. Allt finns runt mig...förutsättningarna...långsamt försöker jag ta tag i saker igen efter den konstiga sommaren och utställningen. Har lite fotoidéer och vet ungefär vad jag vill måla. Bara att sätta igång?

Musik. Musiken håller mig igång. Finns där hela tiden. Massive Attack har släppt en EP med mörka tunga remixer. Håller grannarna vakna.
Köpt en del böcker, några om att förbättra självkänslan och lite sånt där. Har köpt ett program här: Livanda Det om självkänsla. Fick med en cd med avslappningsmusik...måste slappna aaaaav. Inte tänka för mycket framåt, bakåt..eller inte ens på nuet för den delen.

Saknar närhet men orkar inte ta tag i det där. Hur gör man? träffa en tjej? skulle kännas så halvhjärtat...att bara hitta nån bara för att. Det får bli den rätta när det är dags. Min tid kommer. Då kommer jag att ha mycket och ta igen. Kommer krama ihjäl flickstackarn. Det är ju inte bra...

Tja...
....låter jag annorlunda? Mot hur jag var förr? Tänker mycket på det. Svårt att veta när och hur man förändras.
Känns som att sommaren har gjort mycket med mig. Att jag kanske ser saker och ting annorlunda. Att jag kanske prioriterar på ett annat sätt. Vet inte. Svårt att känna av det själv som sagt. Allt som hänt, och Y's intåg i mitt liv har ju förändrat mycket ändå. Vet inte om det är till det bättre eller sämre. Jag är ju rastlös som vanligt. Ogillar förändringar men omfamnar dem samtidigt. Både trivs och vantrivs med mitt liv jag lever. Men mest trivs jag nog. Och det ska ju inte bli för bekvämt. Det får inte bli det."

tisdag, september 15, 2009


fredag, september 04, 2009


fredag, augusti 28, 2009

för den som undrar vad faaaan rickard håller på med egentligen....


www.rickardahl.se

söndag, augusti 02, 2009

mars anropar

egentligen så skulle jag skriva att det är en sådan där dag när inget blir gjort, när jag bara sitter och glor och hittar på ursäkter. istället för att jobba på min inbjudan till utställningen och bygga hemsida så har jag:

-varit på toaletten 3 gånger.
-haft en längre sms-konversation.
-ätit både frukost och lunch. och ett ganska stort äpple.
-tittat på regnet genom fönstret.
-tittat/lyssnat på en mina Alanis-dvder.
-uppdaterat en Alanis-artikel på Wikipedia.
-sorterat filer i datorn.

men så kommer jag på att jag ofta har såna dagar. det är ju inte en sådan dag just idag. det är en i mängden av dagar där inget blir gjort.

så egentligen ska jag ju inte skriva här och gnälla om saken.

men för att inte det här inlägget ska vara helt bortkastat och meningslöst så kan jag passa på att meddela att den här bloggen snart kommer att gå i graven, för att återuppstå i ny form på min nya hemsida. där kommer den få en konstinrikting där jag publicerar pågående konstprojekt, sånt jag inspireras av och annat som har med mitt konstnärsliv att göra. vid sidan om den så kommer jag att ha en blogg för privata tankar och funderingar men den blir än så länge hemlig så att jag kan skriva där utan att känna att fel öga läser det jag skriver. jag bär på många hemligheter(andras egentligen) och någonstans måste jag få utlopp för det. sen kommer jag lätta på sekretessen allteftersom. om någon fortfarande vill läsa vill säga.

tja. det var väl det.

och kom ihåg! I come in peace!

hej då, jordbor.

fredag, juli 31, 2009

det är något med rickard och tjejer som skriker...





...är det dessutom lite tics inblandat så...


och om det är någon som tycker att jag är lite tyst och undrar vad jag gör så är det full aktivitet här hemma. håll utkik efter ditt och datt.